Hannas lovsång

Hanna bad och sade: "Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,  mitt horn är upphöjt genom Herren. Min mun är vidöppen mot mina fiender, ty jag gläder mig i din frälsning. Ingen är helig som Herren, Ty ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.   Tala inte så högmodigt, låt inte fräcka ord komma från er mun. Ty Herren är en Gud som vet allt, och hos honom vägs gärningarna. Hjältarnas bågar är sönderbrutna, men de stapplande rustar sig med kraft. De mätta måste tjäna för bröd, men de hungriga hungrar inte mer. Den ofruktsamma föder sju barn, men den som fick många söner tynar bort. Herren dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer. Han reser den ringe upp ur stoftet, ur dyn lyfter han upp den fattige för att sätta honom bland furstar. Ja, han låter honom ärva härlighetens tron. Ty jordens grundpelare är Herrens, och på dem har han byggt världen. Sina frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga tystas i mörkret, ty av egen kraft är ingen stark. De som strider mot Herren blir krossade, mot dem dundrar han i himlen. Herren dömer jordens ändar och ger makt åt sin konung. Han upphöjer sin smordes horn."  1.Sam.2:1-10