Sverige i kris: Hur kunde det ske, och vem har ansvaret?

Anna Dalberg skriver i Expressen 30.januari(LINK) att integrationskrisen kräver snabba svar.

Det har hon helt rätt i. Sverige har två möjliga vägar att gå; de skall jag skissera i sista del av artikeln.

Dalberg uppsummerar i Expressen 30.januari(LINK) hur hållningerna i media till flyktingpolitiken har ändrats.

”Alla ledarsidor med nationell spridning står nu bakom huvuddragen i Sveriges skärpta flyktingpolitik. Det som för bara några månader sedan utmålades som en historisk strid mot fascismen har förvandlats till ett stilla försvar för välfärdsstaten.”

HUR KUNDE DENNA HÅLLNINGÄNDRING SKE, 

OCH VEM HAR ANSVARET?

Först måste vi ställa en viktig fråga: Hur kunde denna hållningsändring ske?

Frågan är viktig, därför att den visar till ett stort fel inom svensk politik och kulltur, som måste ändras om inte Sverige skall upphöra att existera som det land vi känner.

Regeringen och Alliansen har det fulla ansvar för att Sverige genom många år och också i dag, styrs av ett kollektivt tänkande, där människor som har andra meningar än det kollektiva, utsätts för isolering, socialt fördömmande, och även kan mista goder som hyreskontrakt eller arbete. 

Det mest tydliga exemplet i dag är invandring och integration, men det finns många andra områden, där det existerar en detaljstyrning. Utav detta har det också växit en angivarekultur. Den kan hittas inom familj, arbetsplats, grannlag, kyrka och organisationer.  Man kan få associationer till Jantelagen och socialistisk disiplin.

Den remarkabla omsvängning som media tog i flyktingpolitiken skyldes minst 2 saker:

• Pollitikerna i regeringen och Allianspartierna började tala om att försöka bromsa migrantströmmen.

• De negativa konsekvenserna blev så enorma att det blev svårt att försvara politiken.

Dagens Nyheter avfärdade larm om jihadister i flyktingströmmen 1,5 månad före terrordådet i Paris där minst två terrorister kom via flyktingmottaget Lesbos, som spekulationer och myter. 

Kollektivt eller självständigt tänkande?

Striden mot det som blev kallad fascism, lugnade ner sig; men vad var den egentligen om? Det var en blanding av rädsla för nazism/facism, rädsla för att bli stämplad som rasist/främmadfientlig, okunskap, och maktbegär.

Var det facism? Nej. 

Det var en ström av människor som hade kunskap, och som därmed visste hur situationen i Sverige och i Världen kunne utveckla sig. Kunskap från böcker och alternativ media som man kan höra det talas så föraktlig om. 

Många MedelSvenssons har fått lära sig genom svenska medier, som gulpade upp allt vad våra politiker sade, att Sverigedemokraterna är rasister och facister. Men i dag har regeringen förstått lite mer, och för nu själv den sorts politik som SD har talat om i åratal.

SD har senaste åren bedt många med ytterligåande synpunkter förlata partiet, de har startat ett helt nytt ungdomsförbund av samma skäl. Länder som Norge och Danmark har haft liknande situationer med liknande partier, som i dag sitter i regering. 

Tiden är övermogen för att ta SD och 25% av Sveriges väljare seriöst.

VAD INNEBÄR DET ATT VI HAR ETT GRUPP TÄNK?

Du måste alldrig bli förundrad över vad grupp-tänk kan leda till. 

Svart blir vitt, och vitt blir svart.

Akseptera ingen ide eller mening från någon människa, innan du har sökt upp information, konsulterad verkligheten, och själv gjort dig upp en mening.

Kollektivt tänkande är ett grupp-tänk, där intern enighet och samhald upplevs som viktigare än objektiv verklighet. Detta tänk gör det lättare att prioritera det som upplevs behagligt, det som ger mest positiv feedback, och färrast problem. Ett sådant val kommer ofta i konflikt med det som objektivt är rätt och sanning.

För en politiker med ansvar för ett lands och ett folks säkerhet, kan detta vara mycket allvarligt. Genom samtal med andra världsledare, påverkar han en hel värld.

 

"Hit without warning"

SOM JAPANS LYNANGREPP 

PÅ PEARL HARBOR

En exempel på kollektivt tänkande är Japans lynangrepp på den amerikanske basen Pearl Harbor under 2.världskriget, 7.dec.1941. Där dog 2.403 mennesker, och 1.178 blev skadade. 181 flyg och 18 skepp blev förstörda. 

I eftertid visade det sig att angreppet var långt från vara sig överraskande eller oväntad. Alla politiska och militära parter stödjade varann i att det inte kunde hända eftersom Japan inte hade erklärad krig. I dag karakteriserar många historiker det som ett mysterium att ingen reagerade för det var för sent. (LINK)

”De kliade hverandras ryggar, och hade det fint. Det var enhet, samhald, frid och fördraglighet bland dem. På ett enkelt sätt avväpnade de alla som hade andra vurderingar. Vi har blivit eniga om att det skall vara så, för det passar bäst. Det var många minioritetsgrupper som lot sina synpunkter höras. Men man behövde inte lyssna på dem, för de var inte med i den stora och goda gemenskapen.”

 Mens Vi Venter - Nr. 26 (7.årgang 4/1999)

                                                                                          

Låter det känd?

”ÖGON SOM SER”

För den som har ”ögon som ser”, kan man se likhetsdrag mellan Pearl Harbor och dagens situation med hotet från islam. 

Flyktingar och migranter ankommer västliga länder i milliontal, samtidigt som vi ger Iran kärnkraft avtal och förtroende. Det är ett förnäkande av vad som pågår, och av vad som kommer att hända. 

Skillanden med Pearl Harbor är, att båda ISIS/ISIL och Iranska ledarskapet har erklärat krig mot oss, och vi gör ett mycket stort misstag i att inte ta det på allvar. 

Därför är det också viktigt för oss i Sverige, vem som vinner presidentvalet i USA 2016. Vi kan gilla det eller inte, men världen styrs av supermakter genom en maktbalans. Om denna supermakten inte längre skall heta USA, men istället Russland, med kompiserna Iran och Kina, så kommer våra liv att ändras betydeligt.

Vi behöver en världsledare som är klok och modig, och som genupprättar USAs position i världspolitiken. Kampen mot islamska terrorn står först på agendan, därför att den trugar världsfreden.

VAD SOM SKILJER DONALD TRUMP OCH STEFAN LÖFVEN 

Något likhetspunkt finns mellan presidentkandidat Donald Trump och Stefan Löfven. Båda är mycket duktiga på sitt eget fält, business och fackförening. Men som landsfader för en hel nation, räcker de till? 
Oavsädd vad man tycker om politiken, har Trump visat sig under den tuffa ytan att lägga stor energi och tid på att knyta till sig duktiga kontakter, och sterka sina kunnskaper och insikt i landets problem. Han är mål- och lösningsorienterad, och anlitar kun de bästa ledare i alla positioner. Han vet vad han vill ha, betalar för allt själv, och måste flytta sina valarangemang till stora arenaer, eftersom hans uppslutning bland väljarane är enorm. 

Många människor i USA känner samma svek från det politiska etablissemanget som människor i Sverige.  

Löfven berättade i november 2015 hur ”vi har varit naiva”, och blev hånad av många för detta.

Jag tror dock det finns sanning i det Löfven säger – han har inte till fullo fattat verklighetsbilden. Han har inte fattat islams aggresion, undertryckande kultur och motstånd mot demokratin. Han har därför heller inte fattat varför integration är så svårt.
Alternativt att han väljer att "ge bort" Sverige till de muslimska migranterna-  att Sverige underkastar sig islam istället för att lösa problemen. 
 

Stefan Löfven kan inte alls ge svenskar det som Trump erbjuder sina väljare: 
Ett brudd med de lögnaktiga politiker vid makten som tystar ner folkets oro, ett fokus på säkerhet, ta hotet från islam på allvar, och att få landet ur det kaos som råder, och på benen igen. 
 

Fortfarande är det många i Sverige som inte har fått ögonen upp för vad  islam egentligen står för, och förorsakar i vårt land, och att informera om detta är därför en uppgift för alla de som har denna insikt; att dela med sig av denna.

När Löfven förstod att ”vi hade varit naiva”, var redan problemerna så stora, att tysnadskulturen, som existerade för att inte bli anklagad för att vara rasist, skapa panik, eller tappa väljare, fick växa sig ännu större.

Idag ser vi oftare Ygeman i tv än Löfven. Jag tror Löfven känner i magen att han har satt Sverige i en mycket svår situation, och att han känner att han egentligen inte är mannen till att leda landet i denna svåra tid.

I april 2016 kan vi se ett hoppfullt skifte i svensk journalistik. En rad olika granskningar har ledd till att flera politiker fått avgå från sina positioner. Ett stort tack till alla journalister, fotografer & mediefolk, som utför jättebra journalistik, och utgör en viktig roll i att avslöja och leda den politiska utveckling i Sverige. 
 

 

SD är det ända parti som såg den kris vårt land var på väg in i.

SE OCKSÅ  >> Sverige i kris, del 2 (KOMMER)

                    >> Ökningen av Extrema Islam - Det angår DIG

                    >> Om vi skall bekämpa islamska terrorn, måste vi känna fienden

                    >> B. Gabriel: The Treat of Radical Islam To The West

                    >> Gör redo för det egentliga kriget

                    >>  Statistik: Islams SANNA natur

                    >> Vad nästa amerikanskapresident- OCH DU - behöver veta om Iran och ISIS

                    >> Vad kostar det att stå emot islam?

                   >> 10 Koran verser föratt förstå ISIS tro och handlingar

                   >> Sverige vaknar: Nu måste vi lära oss att kämpa för våra värden och vårt land

 

       Källor:

    1.    ”Integrationskrisen kräver snabba svar”, av Anna Dahlberg.  

           Expressen, 31.jan 2016       

2.   ”Skremmende effekt av gruppetenkning”, av Tor Langbach, tidligare dommare och tidligare ledare för Domstoladministrasjonen, Norge .

Om Tomas Quick saken.

Adresseavisen, Kronik  8. juni 2015

3.   ”Forsvarsmekanismer i psykodynamisktenkning”, av Hans Andreas Knutsen

De listade forsvarsmekanismer kan också överföras och användas påländer.

Psykologibloggen, jan. 2010.

      4. ”Kollektiv tenkning”, Mens Vi Venter - Nr. 26 (7.årgang 4/1999)

5.   “NobodyExpects the Japanese Invasion: How Pearl Harbor Blindsided America”, The Atlantic, Dec 2012